Lite väl mycket duracell

Hon är som en sådan där leksak man vrider upp men aldrig slutar.

Tar jag ner henne från köksbordet klättrar hon upp igen på stolen. Tar jag bort stolen puttar hon tillbaks den. Om hon står på toalettstolen, och hänger sig över handfatet för att få känna på vatten, tar jag bort henne. Då skriker hon tills hon på något sätt tar sig upp igen. Om jag ska laga mat, och hon inte är på humör för att klättra upp på bordet, öppnar hon alla skåp hon kan i köket och drar ut påsar, burkar, durkslag och skålar. När hon tröttnat på det skriker hon tills hon blir upplyft eller får något i munnen.

Samtidigt har vi två kreativa och energiska pojkar som inte gillar när hon härjar.

Det här hittade vi i frysen idag:

-Max, är det du som har lagt något i frysen?

-Ja, det är mitt experiment.

-Okej, men vad är det?

-Jo, det är vatten, massa socker och servetter.

Det är roligt nästan jämt ;)

Idag är Kasper febersjuk och Stella dunder förkyld. För vår del blev hummermiddagen hos svärföräldrarna inställd. Robert och Max är där nu och mumsar. Själv mumsar jag på godis. Jag har satt upp ett nytt mål. Nästa Triathlonlopp är målet att köra på 1.20. ( Körde på 1.32 i år i grym motvind) Sist jag var på spinningpasset sa en gubbe att jag måste köpa riktiga cykledojor om jag ska vara med och köra tuffa pass. Han sa att cykla med gympadojor är som att springa med träskor. Om jag skaffar sådana kan jag ju knapa in en massa tid kanske?

Jag har också kommit på en grym present till Robert när han fyller år. Är så nöjd!!

Nu ska jag faktiskt jobba. Har en massa skriftliga omdömen som ska skrivas.

Ha det gott så länge!