Nu är vi hemma efter en härlig, varm och välbehövlig semester.
Det har varit roligt och lite pirrigt att ge sig iväg med tre ungar till Turkiet.
Det har varit en utmaning att resa med en två-åring.
Ibland har det varit en riktig utmaning.
Men om man bortser från att tvååringen är två med egen vilja så har det varit avkopplande och skönt.
Skönt att slippa laga mat.
Skönt att bara vara tillsammans.
Skönt att få solen och värmen.
Ingen av oss har legat länge på någon solstol och pressat, men vi har fått mängder med sol på oss ändå.
Ingen av barnen har klagat på värmen.
Det var jag som klagade några gånger.
Som i lördags då det gick upp till 43 grader.
Det blåste varma vindar. Ni vet sådana där varma pustar som nästan bränns. Som när man blåser på sig själv i bastun.
Barnen har badat ca: 8 timmar varje dag.
Max tillbringade mer tid under vattnet än ovanför.
Ni kan nog räkna ut att öronvärken kom efter dag 5.
Vi träffade en doktor och han fick två olika örondroppar.
Natten till idag grät han i massor och jag var riktigt nervös inför flygresan.
( Läste massa skräckexempel om flygresor med barn och öroninflammation. Jag var helt säker på att hans trummhinna skulle spricka. Jag ville inte utsätta han för den smärtan. Strax innan vi åkte ringde vi till doktorn för att rådfråga. Han sa att Max inte hade någon inflammation i mellanörat utan bara i örongången och att flygresan skulle gå bra.)
Det gick bra.
Växla pengar innan resan.
En av 20 glassar.
En tjej som ville bada HELA tiden.
Skönt poolhäng.
Heja Sverige!
Riktigt goa kompisar under resan.
Här simmas det för fullt.
Vilken tar vi idag?
Jag och mitt färgglada band.
Lollo & Bernie.
Champangedax!
Kram!
