övertid

Ibland önskar man att det fanns mer timmar på dygnet än vad det gör. Fast frågan är om det hade blivit så mycket bättre. Jag vågar knappt räkna hur många timmar jag har arbetat de senaste två veckorna. Jag ställer mig frågan hur det ska gå när Robert snart börjar jobba. Fast då har jag kommit i kapp mig själv, förhoppningsvis.

Jobbet är super roligt. Jag har en helt fantastisk klass i år och det känns bra. Fantastisk på det sättet att de är snälla mot varandra, trygga i sig själva och trygga i gruppen. Vi kommer att ha roligt ihop och vi kommer att hinna med massor - tack gode gud för åldershomogena klasser - äntligen!
Problemet är att jag vill göra så mycket, hinna så mycket och skapa så mycket att jag måste verkligen prioritera och tänka på helheten för eleven. Det ska vara lustfullt och motiverande samtidigt som det ska vara individanpassat och målrelaterat samtidigt som det ska vara entreprenöriellt och nice. Ni förstår.....

Idag fick Max sina första läxor hem. Tänk att man kan bli så glad för det. Nej, inte Max utan hans mamma ;)

Stella har börjat förskolan och det går hur bra som helst. Robert har redan lämnat henne där en hel förmiddag. Hon har en pojke som hela tiden vill krama henne och en som hela tiden tar saker ifrån henne. Men hon säger ifrån. Hon vet ju hur man gör om jag säger så.

Nu sover alla barnen och Robert är på afterwork med kompisar. Då passar jag på att arbeta lite.

Kram