Tänk om...

Tänk om flygplanet störtar?

Tänk om jag krockar med bilen nu och alla dör eller om bara en överlever?

Tänk om hon slutar att andas nu?

Tänk om han åker in i ett träd med pulkan och dör?

Ibland blir jag knäpp i huvudet av alla dessa tankar. Tankarna bara kommer och jag måste stoppa mig själv annars börjar jag gråta. Visst låter det knas och jag känner att det har blivit värre med varje barn. Livet är ju så fruktansvärt skört. Det kan ju ta slut när som helst.

Max har förstoppning.

Mina tankar går till min första Afrikaresa som jag gjorde för 11 år sedan. Examensarbete i en liten by, Bigwa, som låg nära Morogoro, 30 mil väster om Dar es saalam, Tanzania. Nervös, rädd, osäker och med insektsfobi. Toaletten var ett hål i golvet - överallt. Visst, det var jag ju lite beredd på, men att det sedan var ett kackerlackshäng mitt i hålet eller en myggsvärm i skithuset var inte riktigt vad jag väntade mig. Jag försökte verkligen varje dag. Jag fick till och med låna Gunnars riktiga toalett (Gunnar arbetade på SIDA i samma by). Jag blev även tipsad om att äta papaya. Jag åt papaya. Jag åt så mycket papaya att jag idag inte ens kan se frukten utan att må dåligt. Men när det gick 9 dagar utan att något hände fick jag lite smått panik. Febern kom och jag fick ett telefonnummer till Nordickliniken i Dar es saalam. De sa åt mig att söka upp närmsta apotek och köpa några tabletter. Så jag gjorde som jag blev tillsagd. Efter att jag tagit tabletterna hoppades jag innerligt att något skulle hända...men nej. Dag 10 kom och jag ringde hem till mamma och sa att jag nog måste åka hem. Senare under dagen mötte jag apotekaren som undrade hur det gått för mig. När jag berättade att inget hänt gav han mig fyra svarta tabletter. - Take this and I will promise you that you feel good tomorrow.

Visst tvekade jag..herregud, tabletterna kunde ju vara knark eller något annat skumt. Samtidigt så ville jag ju inte åka hem. Jag svalde tabletterna och jag kunde stanna kvar!

Jag blev även av med min värsta insektsfobi.

Då är det bara 5 dagar kvar innan julafton. Har mycket kvar att fixa. Barnen har jullov. I morgon blir det pulkaåkning med familjen Nyberg.

Pulkabacken på vår baksida. Nu är det lite mindre snö med dessto snabbare.

Nu längtar jag efter att få krama om min goa man.

Kramiz