Idag har det varit en skön söndag. Efter frukosten gick jag och la mig i sängen igen. Det händer nästan aldrig, men oj så skönt det är. På förmiddagen plockade vi undan alla julprylar i huset. Efter lunch åkte vi till min pappa och tittade på Linns fina fågel. Hon fick en undulat i julklapp. Tror nog att Max och Kasper blev sugna på ett husdjur. Det går i vågor det där med husdjur. Ibland tjatar Max om en hund eller en kanin. Vi säger att han måste börja skolan först innan vi tar den diskussionen. Vi försökte att hålla små triopsar vid liv, men de klarade sig inte länge.
När jag och min bror var små fick vi varsin kanin efter mycket tjat. En svart och en vit. Det var roligt i exakt två veckor, sedan fick pappa och mamma göra rent buren. Jims kanin fick också en massa eksem, bet på sladdar och jag fick någon slags allergi runt ögat. Ja, det var inte mycket annat att göra än att lämna tillbaka de små liven. Efter det fick vi en fågel, en grön undulat. Den var mysig. Flög omkring, landade i flingorna, fastnade bakom elementet och pickade på mammas glasögon. Man kan få mycket glädje av ett djur, men det innebär också en massa ansvar. Nyttigt ansvar som jag vill att mina barn ska få uppleva. Undra bara vilket djur jag och min man kommer överens om? Vandrande pinne? Akvariefiskar? Hamster? Orm?
Söndagsmiddagen intog hos svärföräldrarna. Alltid lika gott. Idag fick vi årets första semla.
Så var jullovet över för den här gången. Imorgon blir det lite snabbare ryck på morgonen. Jag har försökt förbereda mina barn väl så det inte blir gallskrik när TV:n stängs av efter en kort stund. Min man ska försöka cykla till jobbet så jag kan ha bilen. Det är isbana på hela skogsstigen till förskolan och på gångvägen runt om. Hoppas allt smälter undan snart eller att det kommer mer snö.
Mitt stora uppdrag den här veckan blir att bryta Stellas dåliga vana att vakna kl 04 och vilja ammas. Nej, nu är det slut med det! Hon är så stor nu att det inte behövs. Om 9 veckor kommer jag sova borta två nätter så det är lika bra att ta fajten nu. Visst, jag kommer att vara supertrött, men jag ska inte ge efter även om ögonen går i kors, håret står på ända och jag knappt kan tänka. Jag hoppas att hon i slutet av veckan sover hela natten. Jag återkommer...
Kram så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar